Antagonism och estetik

Archive for the ‘En ny människa’ Category

2001 – en Rymdanalys

In En ny människa on 22 oktober 2009 at 11:23

Stadd i förändring

1968 premiärades 2001 – A Space Odyssey på biograferna. Stanley Kubricks definierande mästerverk, tätt följt av A Clockwork Orange och Eyes Wide Shut. När mer än 40 år har gått har det blivit hög tid att syna regissörens antropologiska analys i sömmarna. Är vi idag ännu ett par steg närmare människomaskinen?

Kubricks 2001 – A Space Odyssey (1968) är en skildring av människans utveckling från Djuret, den stam av apor som uppfinner Verktyget (benbiten) och Våldet till den moderna människan, som genom apans uppfinningar har bemästrat världen. Dilemmat, om det kan beskrivas så, är att människan genom sin utveckling har kommit att bli alltmer lik sina verktyg, nu exemplifierade genom rymdfarkoster och datorer. Hon har blivit kall, formell, avståndstagande och utan känsloyttringar. Människomaskinen tar sin form.

I slutet av filmen föds ubermench, en helt och hållet ny entitet, som överstiger våra kroppars och sinnens begränsningar och intar en ny livsform.

Och så tillbaka till samtiden. Är vi, mer än någonsin, våra maskiners och byråkratiers gisslan? Ja, förmodligen, trots 68-vågens kulturrevolutioner, populärkulturens allmängiltighet, det sena 70-talets individualism och vår tids spontana svärmproduktioner av mening.

Jag har tidigare nämnt sex & the cityandroiden. Män och kvinnor som rusar igenom metropolis mellan möten, mellan lattar, med huvudet fyllt av tankar på jobb och karriär. En kort konversation avslöjar att varenda mått och steg hos personen i fråga syftar till nästa pinne på trappan, hon/han är ett verktyg.

They’re not human. They don’t feel love, they only negotiate love moments kläcker Fisher Kings (1991) radiopratare Jack Lukas ur sig på sitt program, till en man som senare visar sig bära på potentialen till massmord. They är yuppies, på den tiden ett relativt nytt och uppstickande fenomen men som idag brett ut sig till allmängiltig norm. Du är ditt jobb, ergo, du är ett verktyg.

Die Neue Sparta förespråkar kontroll, frisering och återhållsamhet men menar att dagens människomaskiner, till skillnad ifrån Spartas hopliter, är slavar, heloter. Människomaskinen har inte valt själv och saknar därmed självständighet. Hon jagas av inre demoner som tvingar henne till underkastelse. Idealet är inte en lustfylld målsättning, det är en gisslande törnekrona, något utifrån påfört. Hon är inte ett med idealet, hon är dess fånge, dualismen har inte brutits ned.

Men, i Kubricks version är det den regelbundet återkommande närvaron av en yttre kraft, Monoliten, som skiftar vårt spår och bryter ned den befintliga regimen. Där, som i vår samtid, förmår inte människan (massan) att själv bryta ny mark på ett så fundamentalt sätt som är behövligt. Hon måste få hjälp. Skillnaden är, att i vår värld står hoppet till nattens trupper, de nya hopliterna, inte till en svart rektangulär monolit.

intressant?

Annonser

Därför ska vi alla bära mask

In En ny människa on 14 oktober 2009 at 7:17

kungamask3

Det är först när vi höjer oss ifrån det vanliga, det fula, det vulgära, som människan kommer nära sitt gudomliga ursprung. Hon han, genom disciplinering av köttet, genom kroppsalteration, smink, frisering och varför inte, cybernetiska implantat, skulptera sig efter ett ideal.

I delar av populärkulturen omfamnas ansiktsmasken som ett skydd för en skadad kropp, en alternativ bild som bäraren valt att visa upp istället för det ”verkliga ansiktet”. Darth Vader, Kung Baldwin IV, V i V for Vendetta bär alla mask efter skador, sjukdomar och olyckor.

Men ansiktsmasken skulle kunna vara så mycket mer. Vi borde alla bära mask! Ansiktsmasken är det slutgiltiga steget till att överträda den kropp som våra föräldrar gav oss och forma en egen, på egna villkor. Världen får bara se vad jag visar den, är riktlinjen som leder den som aldrig lämnar hemmet utan smink, den som bär niqab, ogenomträngligt skägg, huvudbonad eller… ansiktsmask.

Det är en fråga om värdighet, om att forma kroppen och i förlängningen jaget. Att nitiskt slipa ner varje skavank och uppfylla en idé. Att komma närmare det gudomliga ursprunget.

I slutscenens V for Vendetta beträder medborgarna gatorna i sökandet efter en ny ordning. Alla bär Guy Fawkesmasker för att utstråla enighet och visa endast minimala individuella drag för regimen. I den scenen finns fröet till en ny människa.

intressant?

Så frisserar jag mitt känsloliv

In En ny människa on 11 oktober 2009 at 21:04

Känslor

I hösttider får vi vänja oss vid att mörkret sänker sig ner över fler och fler av dygnets timmar. Det är den svenska verkligheten. Att det påverkar oss är märkbart, och visar väl mer än något annat att känslor är kemi.

Också kaffe och socker på en fastande mage kan kasta ner en i mörkgråa gropar där känsloimpulser utan svårighet tar makten över välmåendet, endast för att skingras av en rejäl bit mat.

Varför är det viktigt att känslor är kemi? För att kemin är kontrollerbar och att melankoli, för att ta ett exempel, därmed inte är ett mer naturligt tillstånd än något annat. Det gör oss till vårt eget känslolivs ingenjörer, vi får ta kontroll och vi får frissera. Allt för att begränsa ovidkommande känslors inverkan på oss, och hålla huvudet kallt när så krävs. Men också att ta in och uppleva livet i sin helhet, i sin emotionella prakt, när så är påkallat. Det är det liv som vissa av oss är kallade att leva, och resten att avundas.

Intressant?